Som bekant var vi i Lund igar, for Elliotts operation. Stackaren skulle vara fastande sa det var inte latt att forsoka roa och fa honom att inte kanna efter att han egentligen borde vara hungrig. Och oturligt nog blev det en timmes extra vantetid for dem fick ta nagra akuta operationer. Hade dem inte satt igang med nalstickning, lugnande osv nar dem gjorde, sa hade jag nog fatt be dem att ge honom dropp. Men den proceduren slapp vi eftersom jag hant inte mer an tanka det, sa kom skoterskorna. Sa det var en duktig och talmodig ung man som kunde vanta sa lange.

 

Operationen gick bra. Nar lilleman efter en timme vaknade pa uppvaket blev han snabbt ledsen och fick en piggelin som han slukade pa tva roda. Jag har nog aldrig sett en liten unge ata en glass snabbare. Och eftersom vi anade att han hade ont da han var valdigt ledsen sa fick han en extra dos morfin. Detta gjorde att vi fick stanna pa sjukhuset ganska lange, men vad spelar det for roll nar lilleman har ont?

Inget annat dog an att sova pa mig, sa jag fick snallt lagga mig i sangen pa uppvaket, med lilleman snarkandes pa mig. Nar vi val kom inte pa rummet efter en timme slukade han en youghurt i rask takt och en stund senare fick han en marmelad macka som han kletade ner hela sangen med. Ja, av det som han inte slickade sig.

Sedan serverades det russin, festis och sma kex ur var medhavda lilla matsack. Han laste och drog sonder Bamse tidningar och flydde faltet sa fort en skoterska narmade sig hans rum. Dem ar nagra elaka typer som sticks och ska undersoka en i tid och otid. Kl. 19 var det antligen dax att aka hem.

 

Det var sa skont att ha Tanja med oss. Hon akte snabbt som blixten till Max sa fort lilleman och jag rullade ivag in till operationen. Tyvarr var det bland det forsta Mollo sag nar vi fick komma tillbaka till rummet, en tom MAX kasse som stod i fonstret. Da han vet precis vad MAX ar och vad for gott man kan fa dar. Lilleman satt och dividerade med oss att dar minsann stod en MAX kasse i fonstret. Jag kunde riktigt se honom tanka "men ta fram min hamburgare mammjavel, jag vill ha kak".

Vi hade inte atit nagot mer an en sketen risifrutti. Vi fick gomma oss en i taget pa rummet, sa att lilleman inte skulle se oss. Han hade nog flogit i taket om han sett oss kalasa pa nagot atbart och han inte fick.

Stackaren lyckades jag fa i valling tidigt pa morgonkvisten nar han lag och sov. For sen efter kl. 5 var han tvungen att vara fastande. Sa det var bara till att stalla klockan och ga upp och ge honom valling. Han drack hela flaskan och sen vande han pa sig och somnade om. Vilken tur, vi behovde all somn vi kunde fa.

 

Elliott somnade for en stund sedan, aven om han drog fram som en tornado har i formiddes. Sa maste han vila och ta det lugnt. Jag fick plocka undan saker som han normalt sett klattrar pa. Da detta ar strangeligen forbjudet! Det budskapet gick inte direkt fram, det gor det ju inte annars heller. Men det ar precis som om han vet att nu far man INTE klattra och skutta omkring och da far han ett extra behov av att gora det. Det ar latt att saret spricker(det gjorde det sist) och det vill jag inte att det gor igen.