Idag lamnade jag over lilleman till hans froken direkt nar vi kom dit. Eller ja, jag gick in och tog av mig ytterkladerna och sa god morgon. Men sen var det en kram och avvinkning av mamma och ivag till alla kompisarna. Nar jag och mamma kom dit vid 11 var han jatteledsen. Flera barn hade blivit lite gnalliga och gratiga sa blev Elliott ocksa smittade av det. Men denna gangen var inte mamma dar. Min stackars lilleman. Han lugnade sig efter nagra minuter, sa dem behovde inte ringa efter mig. Jag tycker han ar jatteduktig och sa modig. Det gar battre med barnen som han garna velat dra eller sla till. Det ar ju saklart en vanesak for honom ocksa att anpassa sig till andra barn. Men for den sakens skull far han ju inte gora som han vill med andra barn.

 

Jag ar stolt over min lille son. Elliott ar sa duktig, snall, kreativ, gosig, full av bus, pratglad och framfor allt sa har han borjat att vela mysa jattemycket. Han kan komma helt apropa och dra mig i byxbenet for att han vill ha en kram eller komma springades med varldens leende for att kasta sig upp i soffan och gosa ner sig bredvid mig. Det blir annu mysigare nar han helt sjalv drar upp min troja och ska saga hej till bebisen och ge den en puss. Och sa lagger han sig med sitt lilla huvud pa min mage och myser. Det blev mycket av ordet mysigt kanner jag :)

Men jag har ju en sa mysig unge!

 

Elliott har somnat gott for ett tag sedan. Ikvall maste jag komma i sang tidigt, dem senaste dagarna har jag lagt mig bade 23.30 och senare. Alldeles for sent for att jag ska vara pigg dagen efter.