Jag blev inspirerad av Sandra att skriva om min forlossning. Sa har kommer den.

 

Som bekant sa gick jag over tiden. Ganska manga dagar. Totalt blev det 18 dagar. Men tillbaka till hur det startade.

 

Redan mandagen den 2/7 hade jag en bokad tid hos barnmorskan ifall jag skulle ga over tiden. Och det gjorde jag. Besoket gick bra, hjartljud och matten om magen var bra. Sa det fanns inget att gora mer an vanta. Nagra dagar senare fick jag nog, rattare sagt pa torsdagen den 5/7 ringde jag barnmorskan och klagade. Tyckte att det var jobbigt och ville att HON som vi trodde att det var kunde minsann komma nu. Vi hade pratat om igangsattning och att jag skulle ringa forlossningen dagen darpa. Men jag klagade och overdrev. Hon sa, men prova ring och hor vad dem sager. Men dem satte inte garna igang en forlossing forran efter dessa 14 dagarna. Och lilleman var beraknad pa en lordag. Ganska typiskt, eller hur? :)

 

Jag skulle aterkomma pa mandagen om inget annat intraffade. Hur skulle jag kunna vanta hela helgen? Vi forsokte alla trix som folk tipsar om. Men varken ubersuperduper stark taco eller kina mat hjalpte. Inte heller langa promenader. Vi var ute tva ganger om dagen och gick sa mycket jag orkade. Jag gick onodigt mycket upp for vara trappor, allt for att satta fras pa saker och ting. Vi akte till Sofiero och gick omkring bland alla kullar och trappor. Men inget hande. Sa vi fick val helt enkelt vanta. Nu i efterhand sa vet jag att jag hade knappt nagra forvarkar eller nagot som tydde pa snart kommer hon (som vi fortfarande trodde haha). Det var ett par natter som jag trodde, men nej detta ar nog varkarna som borjar komma. Men efter ett besok pa dass sa visade det sig att var nagot annat haha.

 

Och sa antligen kom mandagen. Jag hade varit uppe halva natten och last Carin Gerhardsens nya bok Helgonet. Den var sa spannande att jag laste till kl. 02.30. Smart! Klockan var stalld pa ringning kl. 7.45 sa jag skulle vara uppe och hoppa kl. 8.00 for att ringa till forlossningen. Nu blev det brattom for vi kunde komma kl. 9. Jag fick hjartat i halsgropen och blev jattenervos. Dels hade jag planerat varsta upplaxningen att nu ska jag minsann inte behova vanta langre osv. Och dels sa var jag ju nervos for idag ar ju dagen dem maste satta igang mig. Kanske har jag en bebis redan ikvall? Jag fick pratat med en jattetrevlig skoterska. Alla vaskor var packade sa vi at frukost och duscha och gjorde oss redo. Gud vad spannande! Snart ar hon har! Haaaa. Det kunde jag ju glomma. Det skulle ta manga, manga timmar innan "hon" skulle komma.

 

Nar vi val kom dit strax efter kl. 9 sa fick vi en jattetrevlig skoterska som gick igenom dem olika sattet man far igang en igangsattning. Det blev med tabletter. Var 4:e timme skulle jag fa en tablett. Om man fatt mer an 6 st och inget hade hant, sa fick man prova pa nagot annat. Vi vilade oss en timme och sen gick vi ut och at lund i Lund. Forst hade vi bestamt oss for nagot kryddigt och starkt. Men det narmsta stallet sag inte sa trevligt. Vi gick anda ner till centralstationen och at pa nagot stalle dar dem flesta gasterna sag ut att vara businessfolk. Jag valde pyttipanna och Robert ville ha en rabiff. Utan att riktigt veta vad det var, jag forklarade lite pa ett ungefar. Men tabletten gjorde mig trott och lite orkeslos. Nar maten val kom sag han lite skeptisk ut. Kottet ar ju inte stekt, kottfarsen ser ra ut. Haha. Han borjade istallet ata av bearnesasen och osten. Som visade sig vara riven pepparrot och mycket stark senap. Hahahahah vi dog av skratt. Jag maste sett ut som en forrymd sjukhuspsycho. Jag satt med en droppspruta pa handen och skrattade som besatt.

 

Efter att vi kommit tillbaka till sjukhuset fick jag en andra tablett. Vi hade tagit med saker att underhalla oss med ifall det skulle dra ut pa tiden. Jag laste lite skvallertidningar och at godis. Robert filmade oss ungefar varannan timme. Himla kul att se nu i efterhand, mitt humor andrar sig lite grann om man sager sa, ju narmare vi kommer forlossningen. Jag duschade pa kvallen och kande, men detta ar ju inte sa farligt. Jag borjade kanna av lite smarta och var lite obekvam. Men det var allt. Jag tror sammanlagt att jag fick 4 tabletter. Valdigt typiskt att det skulle ta 4 tabletter innan det borjade kannas. Nar det var laggdax vid midnatt sa borjade varkarna. OOOOHHH GUUUUD vad ont det gjorde. Jag skiftade mellan vagga omkring, frasa, gnalla, sitta, kissa och skrika. Robert forsokte fa lite somn stackaren. Men varfor skulle han fa sova nar jag hade sa ont. Sa jag forsokte trycka mig in och sova bredvid honom, men han vaknade ju saklart. Haha, vad elakt. Hela natten gick at till det jag skrev ovan. Jag duscha ocksa ratt mycket. Konstigt nog hjalpte det.Jag har last att det kan vara skont med en varm dusch. Men inte trodde jag att det skulle hjalpa sa mycket. Att duscha lange ar inget jag tycker om, men det struntades i nu. Jag duschade nog sammanlagt i 3 timmar.

 

Skoterskorna kom och tittade till mig da och da. Men vid 8 tiden pa morgonen hade jag fatt nog. Nu far det racka. Nu javlar far ni ge mig nagot. En indisk skoterska kom in och jag forstod inget av vad hon sa. Jag antar att hon sa att jag maste vanta lite till innan jag kunde fa nagot smartstillande. Jag gapade och skrek att jag dor och orkar inte mer. Sa jag fick morfin och gick direkt in och krakte pa toaletten. Men efter det sov jag i nastan 2 timmar. Och madde riktigt bra nar jag vaknade, men efter nagon timme nar morfinet slutade verka sa borjade det gora sadar jag-vill-sla-ihjal-nagon-ont. Inget ont mot den indiska skoterskan, men jag fortstod inget av vad hon sa. Jag var jattearg pa henne. Antagligen for att jag hade sa ont och kunde inte koncentrera mig ordentligt. Jag fraste och skrek att jag maste ha lustgas eller nagot NU! Efter den laaaaangsta timmen i mitt liv, vid 11 tiden fick jag lustgasen. Jag var egentligen inte tillrackligt oppen. Men hon tyckte val synd om mig.Och herregud jag drog i mig sa mycket lustgas att jag blev helt vack. Det tog ett par omgangar innan jag fick klam pa hur mycket jag skulle anvand och hur ofta. Nar jag skulle ga och kissa strax efter, sa kom "kisset" innan jag hunnit satta mig och jag fick utbrista det klassiska man ser i filmer "I think my water just broke". Och da tankte jag nu kommer hon snart. Men det skulle droja 13 timmar till...

 

Nar dem bytte skift pa eftermiddag fick jag VARLDENS basta skoterska (jag skriver skoterska for jag vet inte vem som var vem av skoterskan eller barnmorskan). Hon kom in senare pa eftermiddag, satte om droppnalen pa handen, fluffade upp med en massa kuddar i sangen sa jag kunde sta pa kna i sangen och vila magen och ryggen. Hon borjade organisera med epidural. Fragade om jag atit och druckit ordenligt. Eftersom jag anvande lustgasen trodde jag forst inte att det var pa riktigt. Jag hallicuinerade nog lite. For jag trodde att vi hade  varit ute och ridigt ihop, men det hade vi inte haha.

Det gick jattebra att fa epiduralen. Min puls slog sa extremt mycket att jag bad dem stanga flakten for jag horde inget, men det var min puls som "lat"  sa mycket. Lite skumt. Och nar den val borjat verka. OHHHH MYYY GOOOD. Vad skont. Ingen smarta. Jag kande ingenting. Jag tankte detta blir ju hur bra som helst. Jag kommer inte ha ont ett dugg nar hon kommer. Men dem informerade mig att det ar bara den forsta dosen som har sa bra effekt. Resterande tar inte bort smartan lika bra. Mamma kom pa kvallen vid 19-20 tiden med Max burgare. Oh vad jag var hungrig och sugen pa milkshake helt plotsligt. Men nar hon val kom orkade jag bara ta nagra tuggor och ett par pommes. Men jag fick iallafall i mig lite mat. Inte forran da forstod jag allt detta tjatet att ladda pa med kolhydrater. Det gar at saaaa mycket energi att foda barn.

 

Det var lugnt ett par timmar. Men sen borjade det trycka som fan i mitt backen (tror jag) det kandes som man suttit pa en trastol alldeles for lange. Ni vet kanslan nar man ar helt stum i rumpan. Fast 100 ganger varre. Jag holl pa att bli tokig, for jag hade inte speciellt ont annars. Varkarna kunde jag nu hantera. Men eftersom jag skulle sitta pa en stol med ryggstodet mot magen sa blev det annu jobbigare. Robert var ett jattebra stod med andas, andas, andas. Jag fraste till manga ganger att jag ANDAS fan visst.

Framat 23 tiden borjade epiduralen sluta hjalpa. Jag hade redan fatt tillrackligt manga doser av vad som tillats av en skoterska. Dem var tvungen att prata med en doktor forst. Och jag fick en 3:e dos om jag inte har fel for mig eller var det kanske en 4:e? Det hjalpte foga. Istallet borjade jag med lustgasen igen. Nu hade vi fatt skoterskan och barnmorskan som skulle vara med nar hon kom. Jag pratade en massa strunt med skoterskan. Att det kandes som jag fatt en stot av strommen fran en kohage. Hon bara tittade pa mig med stora ogon och sa att jag borde nog ta det lite lugnare med lustgasen. Robert provade ocksa pa den :) Jag komme rihag att helt plotsligt ville jag sjunga. Vi satte igang youtube och satte pa Jennifer Lopez, hur sjukt detta nu later sa kande jag for att dansa. Men jag lovar det hande inte. Suget gick over lika snabbt som det kom haha. Vi lyssnade ocksa pa denna laten http://www.youtube.com/watch?v=VdhYk-AHZzg Pitbull ft. Marc Anthony. Rain over me. Och jag kommer ihag att vi skrattade som fan at man som passerat 40 och dansar i regnet. Hahahaha. Konstiga saker hander pa en forlossning.

 

Tiden gick och hon passerade 00 och sa var det en ny dag. Skulle inte denna javla bebisen komma??!  Sista gangen jag tittade pa klockan var hon 01. Nu sa dem att nu kan hon komma narsomhelst. Detta hade jag hort sedan sen eftermiddag.. Men trycket kandes mer patagligt och det kandes som jag skulle skita ut en mindre kalv. Och gud vad det gjorde ont. Nu hjalpte ingenting. Jag forsokte krysta och andas om vartannat. Men det kandes som om det gjorde ingen skillnad. Det kandes som bebisen satt fast. Och det gjorde hon ocksa pa ett satt. Mitt backenben hade inte riktigt gett ordentligt plats for hennes huvud. Jag skrek och ville bara hem. Det blir inget mer idag. Ta mig harifran. Och massa fula svordommar. Mitt minne ar lite suddigt och luddigt dem sista timmarna. Jag krystar och krystar, jag krystar till och med nar jag inte ska. Men jag orkar inte mer. Tydligen hade jag en varksvag forlossning fick jag veta i efterhand. Dem bestammer sig for att anvanda sugklocka. Precis det jag inte velat. Men jag hade i princip inget val. Bebisen maste komma nu. Jag tyckte i studens hetta, att spratta upp magen ar ett battre alternativ. :) Men det blev sugklocka och hela rummet blev full av folk. Jag minns att jag undrade var fan alla kom ifran och varfor det luktade jordnotter. Antagligen hade nagon atit notter.

 

Antligen kl. 01.32 efter 25.5 timmes varkar kom var alskade flicka som forblev en flicka i ett par minuter. For sen sag vi att det minsann var en liten pojke. Ni kan ju gissa vilken overraskning det var!!!! Vi har fatt en liten son. Och vi bestamde ganska omgaende att det var en liten Elliott. Ett namn som varit pa tapeten om det skulle bli en pojke. Elliotts forsta sma bebisljud ar det finaste jag nagonsin hort. Tittar jag pa filmerna fran nar han ar fodd kan jag inte lata bli och fa en tar eller tva i ogonen. Var lille Elliott vagde 3665 perfekta gram och var 50 perfekta cm lang. Efter detta lyckorus sa borjade all smartstillande avta och hela jag gjorde ont.Jag fick tva sketna panodil som inte hjalpte. Sa nar vi sedan kom till patienthotellet tog jag 2 stycken till. Och redan efter en timme ringde jag och gnallde att jag maste ha 2 till. Sa jag tog val i det narmsta en overdos av panodil :)

 Jag hade forlorat mycket blod och kande mig i den narmsta svimfardig. Usch. Vi at lite av frukosten dem kom in med och sen checkade vi ut for att checka in pa patient hotellet. Jag var sa utmattad att jag inte orkade halla lilleman i rullstolen. Robert korde han i vagnen. Jag var radd att jag skulle tappa honom for att jag var helt slut. Sakert en tontig tanke. Men efter att ha varit mamma i 4 timmar sa ar man lite oerfaren och vill absolut tappa sin nya fina bebis.

 

Det var hela den historien. Jag lagger kanske till nagot om jag kommer pa mer eller glomt nagon rolig eller mindre rolig detalj. Jag har utelamnat lite for den kanslige hahaha.